iou.blogg.se

Fördelen med att skriva ner allt, är att man kommer ihåg det för att sen ångra sig eftersom det biter en i röven. För visst, allt har en mening. Jag får ju hålla mig till det jag tror på. Det vore ju väldigt konstigt annars, nästan lite tragiskt om jag inte gjorde det. Som om jag hade flera olika personligheter som skrev här eller bara som om jag tappat den röda tråden. Eller som om jag hade alldeles för många trådar att hålla koll på. Får ta en funderare på det där.

Jag tänker använda mig av fördelen med att jag i mitt första och förra inlägg(ok, det första inlägget var faktiskt "nu kör vi", men det var ju bara för att liksom...) skrev att allt har en mening. För då får jag hålla mig till det och det får väl vara min tråd som jag drar som fan i just nu.

Det är tomt. Riktigt tomt inuti. Och det spelar liksom ingen roll hur mycket meditation, kloka ord eller allmänt awesome råd jag har hört genom tiderna, för det är tomt. TOMT: Tomt som fan. Jävligt tomt.

Det är lika tomt inombords som när jag träffar svärföräldrar och ska prestera och den sociala fobin slår mig, lika tomt som när du öppnar en...tom ask och lika tomt som huvudet är efter dubbel mattelektion. Så jag kan alltså gradera tomheten och gradera olika typer av tomhetskänslor. Men nu blir det nog en 6:a på min 10-gradiga tomhetsskala med tomma pratbubblor som ikoner.

Jag försöker leta vidare på internet över saker jag kan bli arg över, engagera mig i och försöker använda tomheten till något vettigt.

Fast egentligen är det enklaste att köra lite acceptans på kvällskvisten. Får bli så. Har inga bättre idéer.